Patrik har precis sådana egenskaper som jag behöver hos min man.
Håller på och lär oss nu hur vi i ALLA situationer håller ihop och inte hamnar längre ifrån varandra.
Det är de små sakerna som gör skillnad i längden,
han lär mig hur jag ska behandla honom och vara inför andra människor,
först tyckte jag att det var alldeles för hårt,
sedan insåg jag att det är "genialiskt"!
Vi ska vara ett och aldrig låta något och någon komma emellan oss.
vi ska alltid tänka på varandra i första hand o se till att den andra mår bra,
vi ska överskölja varandra med kärlek.
Idag var det Jesus-manifestationen i stan.
GUD sa igår att vi inte ska dit, men då började Patrik tvivla och tänkte att det var nog ändå fienden..
Vad hände när vi åkte?
Vi kom aldrig fram dit..
Tåget stannade nämligen plötsligt och stod stilla iaf en timme.
Någon hade förmodligen hoppat ner från en bro framför tåget.
Stor sorg fyllde Patriks hjärta.
Jag som i vanligafall är superkänslig, blev denna gång tack o lov inte berörd,
kanske för att jag inte vet så mycket om fallet än..
Istället umgicks jag med våra två indiska vänner på tåget, som är och hälsar på i vår församling.
Jag fick ett äkta pärlhalsband som den indiska biskopen sa var värd 200 Euro,
jag tog tacksamt emot den, men när jag och Patrik var ensamma, så
erkände båda att det såg tantigt ut på mig med den.
Hur blir det då när jag är en tant o tar på mig den?
Jag kan inte tänka mig att jag blir en tant,
medan jag säger gubbskrutt, till honom.
Men vi slutade med det, för det känns inte riktigt respektfyllt.
Helige Anden vill att vi pratar med varandra med samma respekt som när vi talar med honom.
Iaf, när tåget började rulla igen så skulle den stanna på nästa station och inte åka vidare,
så vi åkte tillbaka hemåt istället.
Jag är lycklig, är verkligen trygg och älskad med Patrik.
Av GUDS nåd, får vi bli 1.
Love love and more LOVE!
// Johanna Mikkola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar