Patrik och jag lär känna varandra

Sitter här och saknar min blivande man :) Fast han bara är i huset bredvid och hälsar på.
Det är härligt när man efter ett tag med varandra upptäcker saker som utmärker ens
personlighet på något vis..
Skrattet, sättet att gå, eller vad som hellst, just för stunden kanske man stör sig på det speciella hos den andra, men det är just minnet av dom sakerna/detaljerna som får en att sakna personen.

Ibland kan jag sitta tätt intill bredvid honom och säga att jag saknar honom,
och så säger han "Jag är ju här gumman" Säger han med en tröstande kärleksfull stämma.
"Ja, med din kropp, men ditt fokus är på annat." Säger jag.
Han sitter och håller på med mobilen.

Ibland blir han väldigt pappig emot mig, det är en skön personlighet hos honom att han liksom säger till "ha inte fötterna på tapeten" "bit inte på naglarna" "kliv ner från fotöljen"
Jag tycker om det, för det är så gulligt att han lägger märke till alla detaljer liksom.

Vi sover inte ihop, för det kan leda i frestelse.
Men han kom och bäddade ner mig igår, och så säger han vilket kapitel ur bibeln jag ska läsa innan jag somnar.
Han själv har näsan i bibeln jämt jämt jämt jämt jämt,
ett tag klagade jag över att få förlite uppmärksamhet, Det tycker han är gulligt.
Han vill att vi ska läsa bibeln tillsammans varje dag,
det innebär att han sitter och läser medans jag lyssnar.
Jag har lite svårt med det, vill liksom läsa det som jag finner mest intressant för tillfället.

Sen är jag faktiskt tacksam när han inte tillåter mig köpa godis.
oftast får jag köpa godis och blir glad över det, men tacksamheten är skönare att bära för den räcker längre..
Det kan låta som att han är som en pappa för mig och jag som hans dotter,
men så är det inte riktigt, jag är lika mammig mot honom faktiskt. :D

"Har du borstat tänderna?" "Nej du får inte köpa ostbågar förrens du ätit upp dom vi har hemma först"
Har jag sagt t.ex
Han är lite rolig, för han brukar somna sittandes med kläderna på och lampan tänd,
för han läser sin bibel och så känner Han Guds närvaro komma och ska sitta och njuta,
och då somnar han.. Det är lite störande, för det är ju inte bra att somna så. :)

Idag var vi och hjälpte en väninna som heter Monika med flyttstädning,
vi fick en ny bekant som heter Jill. Dom är fantastiska människor!
Vi hade roligt ihop!

 

Jag är så glad och tacksam att min familj tycker mycket om Patrik.
Hoppas ni gillar oss också ;)

Lot of love sis //Johanna 

Två lebbar i kyrkan

Förr förra helgen kom det två kvinnor till vår församling,
den ena hade fått canser och behövde akut helande.
Ingen utav kvinnorna trodde på GUD, men de ville ändå komma och ge de en chans,
för att så många hade kommit och blivit helade hos oss.

Efter mötet bjöd jag och Patrik med dom hem till "oss"
och då Patrik har en stark profetisk gåva över sitt liv så
kunde han se att de bodde ihop och att de var ett par.
När han ifrågasatte detta, sänkte kvinnorna blicken,

de förväntade sig att vi skulle komma med våra "pekpinnar"
och döma dom till syndare som inte har någon tillträde i vår församling,
och som vi inte vill ha med att göra.

De hade kommit överens om med varandra att inte berätta om detta,
för på så många ställen hade de blivit dömda innan de ens fått en chans att få uppleva GUDS kärlek och nåd.

Men vi gjorde inte så.
Vi vet att det viktigaste är att människor tar emot Yeshua "jesus" i sina hjärtan,
när Yeshua blir en levande verklighet i våra liv, kommer han att hjälpa oss alla att bli
kvitt det som inte är honom till behag. (Fil 1:6)

Vissa saker är så inrotade i oss, att vi tror att vi inte är oss själva utan det,
så kan det vara med en del homosexuella, de är inte bara att säga
"sluta synda!"
Jag har själv varit fast i saker som behöver GUDS mirakelingripande,
Det handlar om andliga bindningar och saker utöver den egna förmågan att kunna välja.

Man kan lätt fördöma alcoholister, narkomaner, homosexuella.. dittan och dattan,
men faktum är den att ingen är bättre på något sätt,
en som varit kristen i 25 år kan fortfarande kämpa med någon synd i sitt liv.

Religiositet leder människor till helvetet,
men GUDS kärlek förvandlar.

Ta emot alla med kärlek, älska alla.

Känner frustration över att så många kristna tror att de gör GUD en tjänst genom att peka på synder
innan de ens fått uppleva att GUD verkligen finns och älskar dom.

Jag säger inte att synd är rätt, jag säger att man ska vara vis!

Ord 11:30  Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis. 

Älskar dej! // Johanna & Patrik

Är GUD arg på mig nu?

Jag är lite nedstämd just nu.
Därför tänkte jag försöka skriva om någonting som alltid får mig att må bättre..
om GUD, Han som skapat himmel och jord!

Min GUD är min riktiga pappa. Jag har börjat höra Hans röst oftare den senaste tiden.
För många tycks Han vara stor och skrämmande, det står att Hans röst är som dånet av mäktiga stormar, när Han blir arg och Hans tålamod tar slut, så låter Han sin vrede bli synlig på jorden
genom olika naturkatastrofer, krig och svält.
Han är noggrann och rättvis.
Det onda ska få sitt straff, syndarens lön är att vara evigt avskild från GUD.

Pappa GUD är ofta sträng, för att vi inte ska ens hamna i frestelse så säger han till:
”Gör inte så!”
Hans ande blir sårad när vi bråkar med varandra.

Men Hans nåd är stor, gång på gång på gång förlåter Han mig för att gå emot Hans ursprungliga vilja.

Jag är nedstämd, för att jag inte klarar av att vara, den Han vill att jag ska vara.

Jag är bunden till att tänka tankar Han inte finner behag till,
jag har känslor som väcker avsky i mig själv.

Pappa GUD överger mig aldrig.

Han sa till mig:
”Bekänn dina fel och brister, och jag ska vara trofast och förlåta dig!”

I den meningen fanns hopp, jag kunde kliva ur den mörka gropen jag trillat ner i,

Genom att ta tag i detta hoppets rep.
Gör jag så, så kommer jag upp!

Jag satte mig vid harpan och spelade och sjöng till honom.
En tröstande atmosfär har kommit in i lägenheten som för en stund sedan tycktes hård och kall,

Som ett fängelsecell.

Ju närmare GUD jag kommer, desto mer älskar jag HONOM och vill bli fri från minsta lilla svarta fläck.
Hans bestämda och mäktiga sida är överväldig, och jag glömmer ibland bort,
hur snabb Han är på att förlåta och glömma.
Hur fort Han är redo att ta ner sin tunga hand som är över mig,
och istället le mot mig igen.

Han tuktar mig för att Han älskar mig.

sannerligen, nu mår jag bättre!

//Johanna Mikkola

Patriks födelsedag och några tårar.

Hej alla underbara!

Patrik och jag har snart hängt ihop 4 månader, och för några dagar sedan fyllde han år.
Jag fixade till i sista sekund att det skulle bli en fin dag för honom, med specialfruckost..

Sedan tog jag med honom på ett mindre lyckat utflykt, vi hyrde en roddbåt,
vid ett tillfälle gick åran av och utan åra sitten man fast!
Patrik fick tag på andra halvan och rodde in med en hel och en halv åra in till stranden
där vi hämtade ett par nya.. eller 2 par för att försäkra oss om att det inke skulle ske igen.
Stället vi var på var väldigt vågigt då det var motorbåtars motorväg,
så jag låg mestadels med huvudet neråt och var åksjuk.



Det vart ca 1 timmes åk iställetför 4 timmars som var planerat.
På kvällen fick han leta efter en present genom att läsa lappar som ledde vidare närmare presenten.
Det var en bamseSTOOOOOOOOR bibel med bilder.
Viste att han ville ha den <3

Jag är en kvinna med stark vilja, och tror och tycker att det jag tänker ut är det bästa och smartaste,
så Patrik får jämt höra hur jag protesterar mot hans vilja
"nää, jag vill gå dit istället"
Och jag blir tjurig när han inte ger efter.
Alltså det är barnsligt och sant, men jag vet att jag inte är den enda kvinnan med detta problem..
Så en dag här så ville Patrik att vi skulle gå och hoppa på tåget längre bort,
i dom första vagnarna.
Medans jag tyckte det var dumt då det blev minst att gå om man klev av i raka motsatta sidan av tåget.

Så i protest stannade jag och lät honom gå ensam. :)
Jag tänkte först stanna i stan iställlet, men precis innan tåget skulle åka ångrade jag mig och hoppade på tåget, där JAG tyckte var bäst att sitta.

Då klev det på en man med en dotter på tåget efter mig,
dottern var högst 5 år och gnällde till sin pappa
"Jag vill sitta där!" och pekade på några säten åt andra riktningen dit pappa var påväg.
"Nej, vi ska sitta här" Svarade pappan.

Flickan protesterade genom att vägra att sätta sig ner, och pappan fick lyfta  henne på
platsen några gånger och säga till henne på skarpen.

Det här var såååå talande till mig, jag som 20 år äldre kvinna hade gjort samma sak som flickan.
Är säker på att det var GUD som talade till mig genom denna situation.
Jag tänkte hur vackert det hade varit om jag bara offrat min egna vilja och fullföljt Patriks.

Jag blev som sagt så berörd att tårarna började rinna.

Jag kämpar nu med att bli mer ödmjuk inför min blivande man.
Finns det något vackrare drag hos en kvinna än ödmjukhet?
Det tycker inte jag.

Min älskling köpte mig denna bok igår i en underbar mysig kristen bokaffär där de hade cafe!
Sa att jag ville ha den. :) Så det var inte en pik från honom :D

~Love lOve loVe lovE~ //Johanna & Patrik