Är GUD arg på mig nu?

Jag är lite nedstämd just nu.
Därför tänkte jag försöka skriva om någonting som alltid får mig att må bättre..
om GUD, Han som skapat himmel och jord!

Min GUD är min riktiga pappa. Jag har börjat höra Hans röst oftare den senaste tiden.
För många tycks Han vara stor och skrämmande, det står att Hans röst är som dånet av mäktiga stormar, när Han blir arg och Hans tålamod tar slut, så låter Han sin vrede bli synlig på jorden
genom olika naturkatastrofer, krig och svält.
Han är noggrann och rättvis.
Det onda ska få sitt straff, syndarens lön är att vara evigt avskild från GUD.

Pappa GUD är ofta sträng, för att vi inte ska ens hamna i frestelse så säger han till:
”Gör inte så!”
Hans ande blir sårad när vi bråkar med varandra.

Men Hans nåd är stor, gång på gång på gång förlåter Han mig för att gå emot Hans ursprungliga vilja.

Jag är nedstämd, för att jag inte klarar av att vara, den Han vill att jag ska vara.

Jag är bunden till att tänka tankar Han inte finner behag till,
jag har känslor som väcker avsky i mig själv.

Pappa GUD överger mig aldrig.

Han sa till mig:
”Bekänn dina fel och brister, och jag ska vara trofast och förlåta dig!”

I den meningen fanns hopp, jag kunde kliva ur den mörka gropen jag trillat ner i,

Genom att ta tag i detta hoppets rep.
Gör jag så, så kommer jag upp!

Jag satte mig vid harpan och spelade och sjöng till honom.
En tröstande atmosfär har kommit in i lägenheten som för en stund sedan tycktes hård och kall,

Som ett fängelsecell.

Ju närmare GUD jag kommer, desto mer älskar jag HONOM och vill bli fri från minsta lilla svarta fläck.
Hans bestämda och mäktiga sida är överväldig, och jag glömmer ibland bort,
hur snabb Han är på att förlåta och glömma.
Hur fort Han är redo att ta ner sin tunga hand som är över mig,
och istället le mot mig igen.

Han tuktar mig för att Han älskar mig.

sannerligen, nu mår jag bättre!

//Johanna Mikkola