Patriks födelsedag och några tårar.

Hej alla underbara!

Patrik och jag har snart hängt ihop 4 månader, och för några dagar sedan fyllde han år.
Jag fixade till i sista sekund att det skulle bli en fin dag för honom, med specialfruckost..

Sedan tog jag med honom på ett mindre lyckat utflykt, vi hyrde en roddbåt,
vid ett tillfälle gick åran av och utan åra sitten man fast!
Patrik fick tag på andra halvan och rodde in med en hel och en halv åra in till stranden
där vi hämtade ett par nya.. eller 2 par för att försäkra oss om att det inke skulle ske igen.
Stället vi var på var väldigt vågigt då det var motorbåtars motorväg,
så jag låg mestadels med huvudet neråt och var åksjuk.



Det vart ca 1 timmes åk iställetför 4 timmars som var planerat.
På kvällen fick han leta efter en present genom att läsa lappar som ledde vidare närmare presenten.
Det var en bamseSTOOOOOOOOR bibel med bilder.
Viste att han ville ha den <3

Jag är en kvinna med stark vilja, och tror och tycker att det jag tänker ut är det bästa och smartaste,
så Patrik får jämt höra hur jag protesterar mot hans vilja
"nää, jag vill gå dit istället"
Och jag blir tjurig när han inte ger efter.
Alltså det är barnsligt och sant, men jag vet att jag inte är den enda kvinnan med detta problem..
Så en dag här så ville Patrik att vi skulle gå och hoppa på tåget längre bort,
i dom första vagnarna.
Medans jag tyckte det var dumt då det blev minst att gå om man klev av i raka motsatta sidan av tåget.

Så i protest stannade jag och lät honom gå ensam. :)
Jag tänkte först stanna i stan iställlet, men precis innan tåget skulle åka ångrade jag mig och hoppade på tåget, där JAG tyckte var bäst att sitta.

Då klev det på en man med en dotter på tåget efter mig,
dottern var högst 5 år och gnällde till sin pappa
"Jag vill sitta där!" och pekade på några säten åt andra riktningen dit pappa var påväg.
"Nej, vi ska sitta här" Svarade pappan.

Flickan protesterade genom att vägra att sätta sig ner, och pappan fick lyfta  henne på
platsen några gånger och säga till henne på skarpen.

Det här var såååå talande till mig, jag som 20 år äldre kvinna hade gjort samma sak som flickan.
Är säker på att det var GUD som talade till mig genom denna situation.
Jag tänkte hur vackert det hade varit om jag bara offrat min egna vilja och fullföljt Patriks.

Jag blev som sagt så berörd att tårarna började rinna.

Jag kämpar nu med att bli mer ödmjuk inför min blivande man.
Finns det något vackrare drag hos en kvinna än ödmjukhet?
Det tycker inte jag.

Min älskling köpte mig denna bok igår i en underbar mysig kristen bokaffär där de hade cafe!
Sa att jag ville ha den. :) Så det var inte en pik från honom :D

~Love lOve loVe lovE~ //Johanna & Patrik